Andra artikeln av tre, om transsexuellas och andra transpersoners utsatthet och livsvillkor
Transsexuella och andra transpersoner, möter omfattande utmaningar i form av näthat, diskriminering och våld. Detta kan påverka deras fysiska och psykiska hälsa. Här tänker jag belysa hur näthat och diskriminering påverkar transpersoners liv.
Hög utsatthet för näthat och trakasserier
Enligt Folkhälsomyndighetens rapport från 2015 upplever varannan transperson i Sverige kränkande behandling under en tremånadersperiod. Det leder till att många undviker vardagliga aktiviteter för att slippa såväl ifrågasättande som kränkande kommentarer och hot. Inte ens på internet kan man känna sig trygg.
Allt fler transsexuella lämnar sociala medier, eftersom de gång på gång utsätts för kommentarer som ifrågasätter deras könsidentitet, pronomen eller utseende, vilket förstärker känslan av otrygghet.
Psykisk ohälsa och minoritetsstress
Trots att könsinkongruens inte är ett psykiatriskt tillstånd, rapporterar transsexuella och andra transpersoner högre nivåer av psykisk ohälsa, inklusive depression, ångest och självmordstankar, jämfört med befolkningen i stort. Över en tredjedel av transpersoner i åldern 15–19 år rapporterar nedstämdhet, och självmordsförsök är betydligt vanligare. Minoritetsstress, orsakat av upprepade kränkningar och osynliggörande, är en central faktor för detta.
Fysiskt och psykiskt våld
Nästan hälften av transsexuella i åldern 15–29 år har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld på grund av sin könsidentitet. Ännu fler har upplevt psykiskt våld, som hotfulla eller kränkande kommentarer.
Osynliggörande och felkönande
Många transpersoner upplever att deras identitet förlöjligas eller förnekas, särskilt ickebinära personer. Att bli felkönad (t.ex. kallad fel pronomen) eller utsatt för irrelevanta frågor om kropp eller könsidentitet är vanligt och uppfattas som djupt kränkande. Detta förekommer både online och i fysiska miljöer som skolor och vårdinrättningar.
Lågt förtroende för samhällsinstitutioner
Många transpersoner anmäler inte hatbrott på grund av rädsla för att inte bli tagna på allvar eller för att möta transfobiskt bemötande från polis eller andra myndigheter. Detta förstärker känslan av marginalisering.
Maria Hansson
Transaktivist
Föreläsare
e-mail: maria.hansson@transaktivisten.se
Lämna ett svar