En fastställd könsdysfori diagnos innebär inte per automatik till behandling med hormoner eller kirurgiska ingrepp
Den bild SVT:s dokumentärserie ”Transkriget” ger av transvården stämmer tack och lov inte. Att SVT väljer att producera och visa en dokumentärserie som ger en felaktig bild av transvården, är för mig helt obegripligt.
Det är inte enkelt att ställa diagnosen könsdysfori. Varken blodprov eller röntgenundersökning kan ge ett beslutsstöd i diagnostiken till den diagnossättande läkaren. Innan en diagnos kan sättas måste läkaren både värdera och bedöma det patienten förmedlar, för att sen sätta dessa uppgifter i relation till gällande kriterier för diagnos. Till sin hjälp har läkaren av bland annat psykolog, kurator, och sjuksköterska som utreder och bedömer patienten.
Dokumentärseriens uppgifter om att barn i treårsåldern behandlas, stämmer inte. De föräldrar som kontaktar vården för att de ser tecken på könsdysfori blir informerade om att hos de flesta barn försvinner detta när barnet närmar sig puberteten. Av den orsaken tar BUPs könsidentitetsmottagninger inte emot dessa barn. Varken utredning eller behandling påbörjas innan personen med symtom på könsdysfori är i mittpubertet. De allra flesta har gått igenom full pubertet.
Transvården är evidensbaserat utifrån tillgängligt vetenskapligt stöd, beprövad erfarenhet i enlighet med både Socialstyrelsens kunskapsstöd och internationella riktlinjer. Vården bedrivs av ett flertal enheter som av regionerna fått uppdraget att behandla personer med könsdysfori.
Socialstyrelsen har tilldelat tre regioner uppgiften att i samarbete med ytterligare tre regioner, bilda enheter för nationell högspecialiserad vård. På så sätt kan man både ena och harmoniera transvården i hela landet. Syftet är att uppnå en jämlik evidensbaserad vård. I uppdraget ingår även att bedriva forskning.
Varje patient genomgår först en utredning för att få rätt diagnos och rätt vård. Alla som söker hjälp har självklart rätt att bli utredda. Men det är långt ifrån alla som erhåller diagnosen könsdysfori. Ungefär 25 procent av patienterna får inte diagnosen.
Samsjuklighet, är relativt vanligt inom patientgruppen. Därför utredas det om könsdysfori är orsak, eller delvis orsaken, till patientens mående. Att hälften av patienterna inte har någon psykiatrisk samsjuklighet är viktigt att informera om, eftersom varken ”Transkriget” eller Uppdrag Gransknings ”Tranståget” lämnar den informationen.
Det påstås ofta att en fastställd diagnos per automatik leder till behandling med hormoner och kirurgiska ingrepp, men det stämmer inte. 2021 rapporterade Socialstyrelsen att 59 procent registrerade kvinnor och 55 procent registrerade män som fått diagnos innan 18 års ålder inte erhållit hormonbehandling. För de över 18 år handlar det om 44 procent registrerade kvinnor och 47 procent registrerade män, som varken erhållit hormonbehandling eller könsbekräftande kirurgi.
Transvården måste forsätta erbjuda den bästa tillgängliga vården idag. För att få mer kunskap, och för allt kunna förbättra vården, är det viktigt att fortsätta bedriva forskning. Att det finns personer som medvetet vilseleder allmänheten med uppsåtet är hindra den adekvata vården för transsexuella tonåringar, är inte enbart obegripligt utan även förkastligt.
Maria Hansson
Transaktivist
maria.hansson@transaktivisten.se
Lämna ett svar