Med statistik kan man bevisa vad som helst

Nu har en ny debatt blossat upp. Denna gång anses det att för många ansöker om ändring av sin könstillhörighet.

Finns det de, som anser att vi är för många transsexuella i Sverige? Det finns faktiskt fog för frågan utifrån debatten om transsexuella tonåringar som drogs igång på allvar 2019, och exploderade reellt året därpå. Nu har en ny debatt blossat upp. Denna gång anses det att för många ansöker om ändring av sin könstillhörighet.

Den 2020-02-12 kom rapporten; ”Utvecklingen av diagnosekönsdysfori”. Där togs det bland annat upp den ökning av 13 – 17 åringar som fått en könsdysforidiagnos under tiden från 2008 till 2018. Ramaskriet blev högt, når det visade sig handla om en ökning med 1.635%. Självklart låter det som extremt mycket, men är det egentligen så mycket som det låter?

Med statistik kan man bevisa vad som helst. Att som här redovisa ökningen i procent och inte i faktiska antal personer, beror på att man medvetet vill skrämma allmänheten och få ledarskribenter, debattörer och politiker med på kravet, att sätta stopp för den adekvata vård BUPs könsidentitetsmottagninger erbjuder transsexuella tonåringar. Dessutom underlätt man informera om, det handlade om den ospecificerad (preliminär) könsidentitetsstörningsdiagnosen (F64.9), vilket alltså är den första könsdysforidiagnos man får. Det resulterade i att de flesta trodde, att det handlade om den fastställda diagnosen (F64.0). 

Jag kontaktade Socialstyrelsen och begärde ut information om antalet 13 – 17 åringar som fick den ospecificerade diagnosen per år från 2008 till 2018. Skärmdumpen visar Socialstyrelsens svar.

Det skrevs så mycket om en ”enorm” ökning av 13 – 17 åringar, som fått en könsdysforidiagnos. Fakta är, att i reella siffror är ökningen inte så stor, egentligen. Den största ökningen i procent under ett år var från 2015 – 2016, nemligen 94,5%. Från 2017 till 2018 var ökningen endast 18,5%.

Hur kommer det sig, att endast 16 i denne åldersgrupp fick en könsdysforidiagnos 2008, medan 277 fick diagnos 2018? Vissa talar om social smitta, andra om en kulturell sjukdom. Båda dessa påstående saknar all substans. Framför allt finns det ingen seriös vetenskaplig forskning, som bekräftar det. Frågar man expertisen på BUPs könsidentitetsmottagninger blir svaret att inget av de båda påståenden stämmer.

Att media började uppmärksamma att även tonåringar remitterades till den specialiserade vården, är troligen en av orsakerna till ökningen. Det ledde till, att tonåringar med könsinkongruens förstod att de inte var ensamma om att känna sig tillhöra ett annat kön än det de tilldelades vid födseln.

På grund av detta, vågade de berätta för sina föräldrar, som ställde upp för sina älskade barn och tillät, att de remitterades till någon av BUPs könsidentitetsmottagninger, så den nämnda ökningen är inte alls konstig.

Det finns olika diagnoskoder för könsdysfori. Under utredning ställs ICD-koden F64.9 som är en ospecificerad (preliminär) könsidentitetsstörningsdiagnos. En utredning kan fastlägga transsexualism och då ställs den fastställda könsdysforidiagnosen F64.0. En person som är icke-binär, kan få diagnoskoden F64.8.

Eftersom det endast är en liten minoritet, som är transsexuella (0,4%), är det ofattbart att det finns läkare, ledarskribenter och debattörer, som lägger ned så mycket tid och kraft på, att motarbeta vår rätt till könsbekräftande vård, medicinering och kirurgi.

Fler ansökar om ändrat könstillhörighet

I en artikel i Svenska Dagbladet den 25 januari säger riksdagsledamoten Helena Vilhelmsson (C), att ökningen av antalet ansökningar om att få sin könstillhörighet ändrat är anmärkningsvärd. Låt oss därför kolla fakta.

Den ökning vi såg 2023 har sin logiska förklaring. När Covid-19 pandemin under mars 2020 började slå till reellt i vårt land, började inte enbart allt fler begränsningar av offentliga tillställninger och allmänna sammankomster att införas. Det drabbade även sjukhusen, som fick ta emot allt fler patienter.

Allt eftersom sjukhusen fylldes med patienter omplacerades läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och annan vårdpersonal till vården av patienter med covid-19. Det drabbade även könsidentitetsmottagningerna, där pågående utredningar försenades, väldigt få kunde få en diagnos, samtidigt som mottagningarna hade svårt att rekrytera läkare som kunde fylla i ansökningar om ändring av könstillhörighet.

Den största andelen av ökningen av ansökningar om ändret könstillhörighet, består av de som inte kunde få diagnosen under 2021 och 2022. Med det i åtanke, är det inte alls anmärkningsvärd att så pass många ansökte 2023.

Maria Hansson
Transaktivist
maria.hansson@transaktivisten.se